Vad innebär kvinnligt ledarskap?

Idag har Dagen en insändare om “vad innebär kvinnligt ledarskap egentligen?” Det är Henrik Steen, pastor i Kungsportskyrkan, som ställer fyra frågor. Han undrar om vi riktigt vågat brottas med de svåra texterna i NT om kvinnan roll. För egen del känner jag mig väldigt trygg med en helhetssyn på Bibeln och inte bara rycka enstaka versar. Genom att se hur man och kvinna var jämlika före syndafallet, hur Jesus bemötte kvinnorna, hur Paulus skriver att man och kvinna är ett i Kristus (Gal 3:28), hans lovord över kvinnliga (och manliga) medarbetare och placera de “svåra” texterna i ett historiskt sammanhang känner jag mig mycket frimodig.

Frågan om att lyfta fram kvinnor som predikanter och föredömen i stora församlingar och konferenser får väl gå till dem det berör. Det är väl samma procedur för oss alla, manliga och kvinnliga ledare. Vi får förtroenden, tar ett steg, får utökat förtroende, uppmuntras och tar nya steg. Systemet bygger på att några ger dessa förtroenden. Och att vi som berörs inte fegar ur.

Vad gäller kvinnokonferenser och kvinnoluncher så har de sitt berättigande, genom att vi får mötas och lära känna varandra. Om det sedan vore gott om kvinnliga medverkande i konferenserna så skulle alla få samma undervisning.

Hur vi sedan ska få kvinnor att blomma ut är ingen enkel fråga med enkla svar. Människor är olika och behöver uppmuntran på olika sätt. Föredömet är viktigt. Den tjej som ser kvinnor som ledare kan tänka att det är möjligt även för henne.

För övrigt går jag inte omkring och tänker på att jag är en “kvinnlig pastor”. Jag är Annica med min personlighet och mina gåvor. Jag har ett uppdrag som jag ska försöka fullfölja. Jag har både män och kvinnor omkring mig som kompletterar med sina gåvor. Ibland har jag försökt bena ut vad hos mig som är kvinnligt egentligen, men det har jag slutat med. Det är bäst att bara vara sig själv.